BooBladet
Saltsjö-Boos historia 6000 - 4000 f K
Följ med BooBladet på en resa genom 8 000 år fyllda av dramatik som både skrivit lokal, regional, nationell historia. En historia som fortfarande ger eko i världen. En fråga kommer att hänga med under hela berättelsen: hur vi dag förvaltar vårt arv. Kommer Saltsjö-Boo att behålla sina unika värden, eller kommer vi att överlämna vår kommundel överexploaterad, trafikskadad och miljöförstörd till kommande generationer?
Berättad av Bertil Damberg © 2026-05-13
Landet som steg ur havet - för 8 000 år sedan
När inlandsisen började dra sig tillbaka för c:a 14 000 år sedan frilades ett nytt landskap med livsvillkor likt dagens arktiska områden. Växter, djur och människor vandrade in i det helt nya landskapet till att börja med söderifrån, senare från olika väderstreck.
Dessa första invandrare levde som jägare och samlare. Man fiskade, jagade säl, hjort och älg i små kringvandrande grupper som flyttade runt efter årstiderna för att hitta mat – sommartid mest runt kusterna och vintertid i inlandet.
Saltsjö-Boos nuvarande geografiska läge markeras av Boo sockens vapen
För c:a 8 000 år sedan bryter de allra första skären igenom havsytan där Saltsjö-Boo ligger idag – en karg och vidsträckt ytterskärgård med närmste fastland vid dagens Katrineholm. Det är från denna tid som de äldsta fynden från stenåldersjägare hittats här, nära Svartpotten och Krokträsken norr om Orminge.
Förutom kartan som visar havsnivån för c:a 8 000 år sedan, visas även havets minskande utbredning för c:a 6 och 4 000 år sedan, fram till det vi kallar bronsåldern
Mälaren är under hela järnåldern en del av Östersjön, en havsvik som tränger sig långt in i Svealand. Vid slutet av järnåldern, för c:a 4 000 år sedan, är havsviken uppgrundad, men sträcker sig fortfarande förbi dagens Eskilstuna och Köping.
Den äldre stenåldern - Saltsjö-Boo för 8 000 år sedan...
De vita fläckarna på kartan är de kobbar och skär som nått över havsytan. De motsvarar till exempel topparna på Himlaberget, Kvarnberget, Kummelberget och någon av höjderna mellan Svartpotten och Krokhöjden där vårt enda fynd från stenåldern gjorts. Enligt Nacka kommuns Kulturmiljöprogram från 2011 är det “… de äldsta fynden efter mänsklig verksamhet i Boo … kvartsavslag, som hittats.. Fynden tolkas som spår efter verktygsbearbetning på jägarstenåldern, d.v.s. cirka 8 000 år sedan. Liknande fynd har gjorts i Nackareservatet.”
Flinta var sällsynt i trakten, varför vit kvarts användes istället. Sannolikt hade någon hittat och knackat fram vit kvarts. Skäret stack sannolikt inte upp mer än någon meter ur havet, men blev arbetsplats för tillverkning av enkla redskap. Ett vanligt sådant var en s k kölskrapa (se bild från Bo Petré, Arkeologi på Lovön). Kölskrapan var noggrannt utformad för att passa i handen och användes till att skrapa skinn och trä eller för att fjälla fisk med. Skärvorna som för ett otränat öga knappt kan urskiljas, är det enda tecken på mänsklig närvaro på platsen för dagens Saltsjö-Boo för c:a 8 000 år sedan.
Den yngre stenåldern - Saltsjö-Boo för 6 000 år sedan
Efter ytterligare några tusen år börjar Saltsjö-Boos norra kust ta form. Några spår av denna period har inte hittats på öarna på kartan ovan. Men i området mellan Erstavik, Källtorpssjön och Älta har lämningar från den yngre stenåldern hittats. Även på Ingarö har lämningar hittats.
Klimatet var varmare än idag utvecklingen mot att bli mer bofast, att bli bonde.
Länge berättade forskningen att övergången till att hålla tamdjur, odla och bosätta sig permanent på en plats skedde långsamt genom årtusendena, som en anpassning och utveckling av sociala mönster.
De senaste årens forskning har klara belägg för att verkligheten varit en helt annan. Stenålderns jägar- och samlarfolk övergick inte till att bli bönder. Hela den gamla befolkningen sveptes bort i en överväldigande våg av immigranter.
Fortsättning följer i Saltsjö-Boos historia, del 2